Ett tryggt rum för alla? Museer som platser för svåra samtal
Hur kan vi skapa ett tryggare rum för alla, både publik och museimedarbetare, i en tid av ett hetsat politiskt klimat och ”svåra” diskussioner inom kulturbranschen? Hur kan vi behålla en hög förtroendebalans och tillit samt känna oss trygga och säkra på våra institutioner?
Datum: 26 november 2024
Tid: 9.00-10.00
Seminarium på Zoom, anmälan via länk: https://tinyurl.com/GiM20241126
Medverkande:
- Charlotte Engman, postdok i museologi, Umeå universitet
- Ellika Kyndel, arbetslivsintendent, Arbetets museum
Moderator:
- Olga Zabalueva, universitetslektor, Umeå universitet
I 2023 publicerade DIK fackförbund rapporten ”Hakkors utanför museet” som redovisade medlemmarnas erfarenheter om hot och hat på jobbet. Samtidigt visar SOM-institutets senaste nationella undersökning att allmänhetens förtroende för museerna som bransch har ökat, och museernas trovärdighet som samhällsinstitutioner är högre än någonsin.
Till det kommande samtalet bjuder vi in forskaren Charlotte Engman, som ska berätta om sitt forskningsprojekt Hur fri är berättelsen? Museipedagogers erfarenheter av hat, hot och våld i arbetsmiljön. Vi får även höra från Ellika Kyndel, som arbetade som museipedagog på Norrköpings Stadsmuseum under 2019, när utställningen Medlöperi och motstånd om den nazistiska rörelsens utveckling i Norrköping från andra världskriget till nutid var på gång. Utställningen väckte starka reaktioner och som museipedagog tvingades Ellika möta hotfulla besökare.
Alla intresserade är varmt välkomna till diskussion om hur kan vi skapa ett tryggt rum för samtalet – tillsammans.
Lägesrapport – röster från museisektorn
I samtalsserien Lägesrapport, vill föreningen Genus i museer lyfta upp högaktuella ämnen från konst- och museisektorn. Syftet är att diskutera hur det kulturpolitiska landskapet just nu förändras drastiskt och vilka konsekvenser det får för enskilda institutioner och för museisverige i stort.
Hur påverkas museers möjlighet att utföra sitt uppdrag, enligt museilagen? Hur kan vi som tjänstepersoner arbeta proaktivt och bidra till ett stödjande och praktiskt samtal om armlängds avstånd och konstnärlig frihet? Hur kan vi skapa ett tryggt rum för samtalet?