Genus och museer i ett utvidgat samspel: om intersektionalitet och en ny inriktning

Genus och museer i ett utvidgat samspel: om intersektionalitet och en ny inriktning

Genus och museer i ett utvidgat samspel: om intersektionalitet och en ny inriktning

Caroline Elgh

Föreningen Genus i museer samlar yrkesverksamma inom kulturarv, konst, teknik, historia, samhälle och naturvetenskap. Det kanske kan tyckas lite vagt med ”en förening öppen för alla med intresse för genusfrågor i museers verksamhet”. Precis som att museibegreppet är brett är genusbegreppet det likaså. Med utgångspunkt i pågående genusvetenskaplig forskning syftar den här krönikan till att öppna för en diskussion om hur genusfrågor på olika sätt kan vara relevanta i museers verksamheter.

I en tid av ekonomiska neddragningar, politisk polarisering, ökad ojämlikhet och klimatkris – som på olika sätt påverkar och slår mot museers verksamheter – vill vi påstå att just Genus i Museer har en viktig uppgift att fylla. Genus i det så kallade intersektionella registret är därför relevant för att kunna hantera alla dessa utmaningar som ofta är obönhörligt insnärjda i varandra och därför inte kan separeras. För att öka vår relevans i musei-Sverige presenterar styrelsen därför en ny och bredare definition av vad Genus i Museer är.

Genusvetenskapens grund
Till vår hjälp har vi genusvetenskapen som idag är en sprudlande och mångfacetterad disciplin. Den har givetvis en längre, bredare och mer komplex historia som sträcker sig långt bortom vad Genus i Museer är. Ändå finns gemensamma nämnare som vilar i en historia som rör kvinnors rättigheter. Genusvetenskap i Sverige hette tidigare Kvinnovetenskap och Genus i Museer har sitt ursprung i nätverket Nätet kvinnor-museer som grundades 1996. 2010 bytte föreningen namn till Genus i Museer. Mot bakgrund av att genusvetenskapen sedan länge inte tar kön och genus som enda utgångspunkt vill Genus i Museer följa tidens strömningar och skapa en bred grundstomme för föreningens fortsatta inriktning.

Intersektionalitet
Förutom kvinnors rättigheter har genusvetenskapen sin grund i Marxistiska och antirasistiska rörelser, liksom inom olika teoretiska utgångspunkter inom psykoanalys och queerteori (Lykke 2010). Influenserna från den franska existentialisten Simone de Beauvoir som 1948 hävdade att ”One is not born a woman” (2010[1949], 267) och filosofen Judith Butlers definition av genus och kön som performativt på det sätt att ”gender is always a doing” (1990, 25) är särskilt inflytelserika. För att använda sociologerna Candace West och Don Zimmermans (1987) ord så är genus inte något vi har eller är, utan snarare något som är socialt konstruerat genom mänsklig interaktion. Dessa uppfattningar har expanderat inom genusvetenskapen de senaste årtiondena. Frågeställningar och debatter om intersektioner, alltså samspel, har blivit centrala vilka teoretiserar överlappningar mellan genus och andra maktförhållanden såsom kön, klass, etnicitet, sexualitet, nationalitet, miljö, ålder och funktionshinder. Sådana sociala och kulturella skillnadsskapande maktordningar är exempelvis fokus för det internationella mastersprogrammet i genusvetenskap vid Tema Genus, Linköpings universitet där jag är verksam som doktorand (se https://liu.se/utbildning/program/f7mgr).

Maktförhållanden och normativiteter
Konceptet intersektionalitet blev en del av genusvetenskapen tack vare den USA-baserade feministiska juridikprofessorn Kimberlé Crenshaw (1989, 1995). Därefter har begreppet tolkats på många olika sätt inom genusvetenskapen (Lykke 2009, 50). Den feministiska forskaren Nina Lykke har föreslagit en bred paraplyliknande definition där intersektionalitet är ett teoretiskt och metodologiskt redskap för att kunna förstå och analysera maktförhållanden och normativiteter. Detta inkluderar hur individuella subjekt förhandlar de olika maktladdade sociala relationer som de är inbäddade i (Lykke 2009, 50–51). Lykke kallar genusvetenskap för en postdisciplinär disciplin som formats av queerfeministisk teori, tvärvetenskapliga kulturstudier, människa-djurstudier (human-animal studies), teknik- och vetenskapsstudier och kontinental filosofi (Lykke 2010a, 3, 9; Åsberg 2005, 86; Åsberg 2021, 858). Sådana centrala delar av den samtida genusvetenskapen är något Genus i Museer nu väljer att uppmärksamma i förhållande till verksamhetens nya inriktning.

Socialt samspel
Föreningen bygger redan på ett samspel mellan olika museiformat och sociala relationer och kan därför beskrivas som intersektionell. Och precis som att genusvetenskapen sedan länge inte tar kön och genus som enda utgångspunkt så vill Genus i Museer öppna för ett breddande av verksamheten där andra sociala och kulturella skillnadsskapande maktordningar än just genus ges utrymme. Detta har redan tydliggjorts i föreningens medlemsprogram där frågor som havsekologier och kulturpolitik avhandlats i samspel med genus, tillsammans med inbjudna gäster. I den fortsatta inriktningen vill föreningen förstärka och tydliggöra att genus aldrig kan behandlas som en enskild kategori utan att den alltid relaterar till och samspelar med andra olikheter, men också grundas i samband med dessa olikheter.

Dynamiskt, kreativt och hållbart museisverige
Vi hoppas att våra medlemmar vill vara med oss på denna spännande resa. Samtidigt vill vi göra oss relevanta för fler inom konst- och museisektorn. Därför planerar vi en medlemsdag som diskuterar just samspel och intersektioner med fokus på hur genusfrågor, på olika sätt, kan ha betydelse i våra respektive museiverksamheter: innehållsligt så väl som organisatoriskt. På så sätt öppnar vi för att diskutera och problematisera frågeställningar kring miljö, hållbarhet, etnicitet, sexualitet, klass och tillgänglighet ur ett genusperspektiv. Fokus ska ligga på olika former av samspel. Hur vi kan lära av varandra och skapa nya relationer i en tid av splittringar? Genom detta fokus vill Genus i museer som förening bidra till ett dynamiskt, kreativt och hållbart museisverige där utställningar och program ställer utmanande frågor om tiden vi lever i.


Referenser

Beauvoir, Simone de (2010[2009]). The second sex. 1st American ed. New York: Alfred A. Knopf.

Butler, Judith. 1990. Gender Trouble: Feminism and the Subversion of Identity. London: Routledge.

Crenshaw, Kimberlé W. 1989. Demarginalizing the Intersections of Race and Sex: A Black Feminist Critique of Antidiscrimination Doctrine, Feminist Theory and Antiracist Politics. University of Chicago Legal Forum 1989:139-67.

Lykke, Nina. 2009. Genusforskning. En guide till feministisk teori, metodologi och skrift. Stockholm: Liber.

Lykke, Nina. 2010a. Feminist studies: a guide to intersectional theory, methodology and writing. New York: Routledge.

West, Candace & Zimmerman, Don H. 1987. “Doing gender”. Gender & society. 1(2): 125151.

Åsberg, Cecilia. 2005. Genetiska föreställningar: mellan genus och gener i populär/vetenskapens visuella kulturer. Diss. Linköping : Univ.

Åsberg, Cecilia. 2021. “Ecologies and Technologies of Feminist Posthumanities”. Women’s Studies. 50(8): 857–862.