Med utgångspunkt från ett fotografi ur ett gammalt släktalbum, har koreografen Malin Hellkvist Sellén iscensatt lesbiska livsberättelser i en blandning av fakta och fantasi. Berättarföreställningen Missionären som spelades på Historiska museet i mars 2017 handlar om lesbiska kristna missionärer i Västerbotten under 1900-talets första hälft. Föreställningen pekar på kvinnors sexualitet som aktivts suddats från vår gemensamma historieskrivning, men kan också kopplas till ett generellt osynliggörande av kvinnors erfarenheter.  Fortfarande utgör kvinnor endast 15 % av namngivna personer i svenska läromedel i historia. Missionären sätter också fingret på konstens möjlighet att framställa, eller rent av producera historia.

Historia tillhör inte det förflutna. Historia är nu.

En forskare som visar på hur samspelet mellan konst och vetenskapliga teorier kan öppna upp, syresätta och skapa ny kunskap, är den franska ekonomen Thomas Piketty. Hans forskning handlar om att förstå de växande ekonomiska klyftorna i dag och de utmaningar dessa innebär. Han menar att för att skapa relevant kunskap behöver vi placera ökningen av ekonomiska skillnader i ett historiskt perspektiv. Han och hans kollegor har inte bara gått igenom 200 år av taxeringsuppgifter utan även litteratur av Jane Austens och Honoré de Balzacs för att få fram historisk data över hur förmögenhetskoncentrationen har utvecklats sedan 1700-talet.

Att i konstnärlig- eller vetenskaplig forskning ha tillgång till tidigare osynliggjord historisk fakta möjliggör naturligtvis ny historieskrivning. Exempel på synliggörande projekt är Nordisk kvinnolitteraturhistoria som gavs ut 1993-1998, och som i sin tur inspirerat Nordic Women in Film som bidragit till att skriva om den svenska filmhistorien genom att förmedla osynliggjord historia om kvinnors roll och betydelse i filmbranschen. Jannike Åhlund arbetar med projektet Nordic Women in Film och hon och jag var under Tempo dokumentärfilmsfestival i år inbjudna att tala om sanning och osanning. Vi var överens om att det kanske snarare handlar om perspektiv. En curator eller dokumentärfilmare gör sitt urval från tillförlitlig fakta, men väljer trots det alltid vinklar och delar som är relevanta i samtiden, och därmed väljs annat bort. Museet, som är min arbetsplats, har på liknande sätt alltid valt, samlat, klassificerat och ställt ut enligt normer och värderingar som varit aktuella i olika tider.

Historia tillhör inte det förflutna. Historia är nu. Så säger författaren James Baldwin i den viktiga dokumentären I Am Not Your Negro och som utforskar den afroamerikanska historien och vad det innebär att vara svart i USA i dag. Historia är summan av allt som skett, där individer och gruppers kamp för överlevnad ingår, men även kamp för förändring. Filmskaparen Raoul Pecks säger genom Baldwin att hur man hanterar diskrimineringen av svarta i USA idag, och hur det amerikanska samhället ska utvecklas, hänger på vad amerikanerna beslutar att göra nu. Precis som att det är vi i Europa som beslutar vilken historia vi vill ha och mot vilken framtid vi går. Det är passionen för historia, faktakunskap och skapande, men också våra grundläggande värderingar som påverkar vilken historia vi väljer. Vi har därför i vår priviligierade del av världen ett val. Och ett ansvar.

---

Helene Larsson Pousette är curator och konstnärlig ledare för History Unfolds – samtidskonst möter historia på Historiska museet. Tidigare har hon varit kulturråd vid Sveriges ambassad i Serbien och arbetat för Svenska institutet och Riksutställningar. Hon arbetar ofta med relationen mellan kulturarv, samtidskonst och samtidsdokumentation.